Var stolt över din häst

Jag har haft Svalur i snart elva år nu och det har både varit stunder av framgångar och motgångar både på tävlingsbanan och andra stunder, men under Reynir-kursen den här helgen har jag tänkt på ett och annat både efter att jag red och när mamma ridit.
Tidigare har jag känt att Svalur inte ibland levt upp till mina förväntningar och ibland önskat att han inte var så "tråkig" och att han kunde vara lite flottare.
Det visade sig vara helt fel av mig att ens tänka i de banorna.
Varje häst är unik på sitt sätt oavsett vad det kan vara.
Min häst är unik för att han har ett jämt temperament (dels för att hans namn betyder cool och att han är valack) och är även jämn i sina gångarter.
Jag har egentligen inget alls att klaga på denna underbara fantastiska häst.
Jag ångrar inte en sekund att jag köpte honom och vi har så mycket roliga stunder tillsammans.
Även om det är lättare sagt än gjort så ska man INTE hålla på att jämföra sig med andra som kanske har lite mer flashigare hästar än man själv.
Från och med nu kommer jag vara stolt över min häst trots att han har sina fel och brister, men det var vi alla tyvärr.
Jag ska faktiskt vara stolt över att jag har den häst jag och jag ska inte jämföra mig med andra.
 

Att våga berätta

Nyligen har jag velat fram och tillbaka om jag över huvudtaget ska våga göra det som jag så länge funderat på att göra.
Både min skull och andras.
Nu har jag äntligen gjort det.
Jag har vågat berätta att jag inte är som andra, men samtidigt inte helt onormal heller.
Bara lite.
Jag har velat berätta, men samtidigt inte riktigt veta när och hur jag ska berätta det på ett smidigt sätt, men nu har jag äntligen berättat om min ADHD-diagnos som jag haft sedan sju år tillbaka.
Jag har även Aspergers syndrom eller AST som man numera också kallar det (även om jag alltid kommer säga Aspergers.)
För er som inte vet vad det är så kan jag berätta lite kort om diagnoserna.
ADHD är ett tillstånd när man bl.a. har koncentrationssvårigheter, är ganska hyperaktiv och kan ibland som jag ha humörsvängningar medan Aspergers syndrom är när man har bl.a. svårt med det sociala samspelet människor emellan, men kan vara väldigt duktiga på så kallade "specialintressen" som tillexempel gamla kungar i Sveriges historia eller något annat udda intresse.
Dessutom har vi med Asperger svårt för förändringar och behöver mycket rutiner.
Jag har även en halvbror som har Aspergers syndrom och jag har dessutom genom andra kompisar som har samma diagnos kunnat känna igen mig när de berättat om sina erfarenheter.
Jag har länge inte velat berätta om mina diagnoser av rädsla för vad folk ska tycka och tänka, men nu har jag bestämt mig för att jag ger blanka fan i det.
Nu har jag berättat det och det kommer förhoppningsvis kännas bättre när folk kan förstå varför jag beter mig som jag gör.
Dessutom är det allt vanligare att folk får just de diagnoserna och man får oftast bra stöd från personer som verkligen brinner för att hjälpa de som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
 
 

Tygla humöret

Alla vet vi ju att man inte ska bli arg och irriterad när man rider eftersom hästar känner av det direkt som de smarta och kloka djur de är.
Men ibland är det inte så lätt för vissa personer som jag själv tillexempel.
 
Här är två saker som jag brukar göra ibland när inget fungerar i ridpasset:
 
1)Stanna upp, ta ett par djupa andetag och räkna till 10 tills du känner att du lugnat ner dig.
2)Stanna upp och gör något annat som inte ställer så mycket krav på dig och hästen
 
Fast ibland när man känner om man tillexempel haft en dålig dag och inte är på humör för att rida kan man i bästa fall strunta i att rida och kanske göra något annat istället.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0