Långt ifrån tråkig långfredag

Idag var det kurs för Reynir Adalsteinsson på Fors Gård i Västerhaninge och vi (mamma och jag) har gjort upp så att jag rider på fredagen medan mamma rider de andra två passen.
Reynir gav oss som vanligt mycket beröm när jag gjorde rätt och när Svalur gick bra.
Vi gör stora framsteg både han och jag och jag berättade dessutom för Reynir att Svalur och jag är anmälda till Dis Vårtävling då vi ska rida femgång och vi får se om det blir femgång på Eidfaxis tävling den 1 maj
också.
 
 
 
 

Inte så lätt alla gånger

Jaha, då var ännu en Reynir-kurs till enda.
Det har varit två dagar med mycket ridning, men det gjorde mig absolut ingenting.
Tvärtom! Det har faktiskt bara varit roligt!
Den här dagen hade jag dessutom mina nya läderridstövlar på mig som jag tänkte prova inför vårens tävlingar och de satt som en smäck.
Det gjorde även också tölten och traven efter några varvs ridande i ridhuset medan Reynir hade ögonen på oss och gav oss mycket beröm när jag och Svalur gjorde det vi skulle.
Sedan gick vi ut för att rida lite pass och de första gångerna blev inte så där jättelyckade, men efter att Reynir provade Svalur som blev lite för taggad den här gången som om han visste att det skulle bli flygande pass på G så fick jag prova en sista gång och då satt den som en smäck eller rättare sagt lite i alla fall.
 
Enligt både mig själv och Reynir måste jag bli lite tuffare när Svalur inte lyssnar och går alldeles för fort i galoppen före passläggningen.
Men när jag visar honom att jag är den som ska ha befälet så verkar han ta åt sig informationen och ger sig tillslut,
 
Hädanefter när jag tränar pass så ska jag tänka på detta:
*Att INTE bli frustrerad om han tar fel galopp och jag inte kan göra någon passläggning
*Att ta ett tag i tygeln om han inte lyssnar
*Att fatta en lugn och harmonisk galopp innan passläggningen och när han väl tar passen kan man öka farten
*Att låta det tid innan det fungerar på riktigt
 
 
 

Kurs med duracellkaninen Svalur

Efter dagens kurs för Reynir Adalsteinsson på Fors Gård får jag nog tänka om när det gäller smeknamn på min lilla Svalur.
Idag kallades han "Duracellkaninen" av Reynir eftersom han bara går och går och går och går...
Hahaha!
Efter mammas pass igår var det min tur att rida i ridhuset för Reynir innan min kusin Amanda som också skulle vara med på sin svarta prins Hreimur.
Reynir sa återigen om att Svalur har blivit så mycket bättre sedan mamma och jag började rida för Reynir och det gläder mig alltid att få höra.
Han tyckte att vi skulle börja ställa lite mer krav nu på Svalurs form nu när han har fått lite mer vilja att gå framåt.
Vi red mycket tölt och trav samt lite galopp också.
Har fått höra av många i min omgivning som ser mig och Svalur att vi har utvecklats något enormt sedan vi började rida för Reynir och att det är sedan jag gjort det som jag insett att Svalur faktiskt kan mer än man tror.
 
Imorgon är det dags för ytterligare ett ridpass för Reynir och då kanske vi ska få rida lite pass.
 
 
 
Ber om ursäkt för de dåliga bilderna, men de kommer från filmsnuttar som mamma tog med min digitalkamera som jag sedan redigerat med Photoshop.
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0